Bättre sent än aldrig...

Ja, nu är det egentligen torsdag och tänkte jag skulle lagt upp mitt inlägg i måndags…här kommer det i alla fall…

Nu är det måndag igen och en helt ny vecka börjar…
I eftermiddag träffar vi kvinnogruppen. En del av dem är riktigt duktiga på hantverk och vi ska se om de kan starta en grupp där de lär varandra. Tanken är att vi ska ha diskussionsgrupper och annat varannan gång vi träffas och den andra måndagen ägna oss åt olika typer av hantverk. Antar att vi kommer bli inbjudna att besöka en del av kvinnorna. Var hemma hos tre förra veckan och har en del inbjudningar till. Det är trevligt att se hur de har det och träffa barn och andra.

I fredags skulle vi träffat tjejgruppen men när vi kom dit blev vi informerade om att det var musikfestival på Fair Way, en annan skola, så det var bara en tjej som dök upp…Vi som hade laddat med bananer, skrivblock och pennor…men träffar dem på fredag igen och då är det förhoppningsvis inget annat som händer.

I helgen blev jag medbjuden på en introduction mellan en kille som heter Aron och hans flickvän Jennifer. Det var spännande men lite väl mycket väntan. Vi skulle träffas kl 10 vid post office. Kl 1 åkte vi… Jennifers familj kommer från andra sidan berget Wanale, det är otroligt vackra omgivningar där. Introduktionen går till så att mannens familj kommer till kvinnas och de ska introduceras för varandra. Killens sida ska också ha med presenter, kor, getter etc så dem hade vi på ett flak efter. Sen ska killens familj ”lyckas” urskilja den blivande frun från andra kvinnor och det blir en del presentationer av olika personer i familjen, tal, mat och lite dans. Jag var väldigt fin en gomes (?) som jag fått lånat av Geralds familj. Martha, Geralds syster, och Janet, en av våra handledare och kusin, hjälpte mig att få allt på rätt plats. Tror jag måste köpa en egen. Den har helt hysteriska puffar vid axlarna…vacker, vet ej men roligt – absolut!




Vi har lite svajigt med elen för tillfället. Går minst en gång om dan och är ofta borta rätt länge. Det är okej när man vet och det är relativt regelbundet men nu är det hopplöst. Tänkte jag skulle sitta lite med datorn och redovisa kvitton, skriva lite annat å så men icke. Nu gick strömmen igen för en liten stund sedan…

Underbart är kort!
Puss puss



Hej igen,
Tänk. Strömmen gick på Mbale Resort innan jag hann lägga upp bloggen så fortsätter lite på samma. Deras generator är inte riktigt att lita på men bra när den funkar liksom. Nu har vi i alla fall ström. Får se hur länge det håller för verkar som värsta ovädret är på väg in. Dundrar rejält och är kolsvart över berget.

Igår var vi ute och åkte med ”send a cow”-Moses för att kolla på stället där de ska ha omskärelse ceremonin i augusti. Det brukar visst bli ett rejält fylleslag och nu håller de på och bygger de små skjulen där de säljer öl… Har sett en del killar springa omkring och dansa, sjunga, skrika etc som förberedelse inför den stora dagen. Hmm, vet inte riktigt vad jag tycker men i vilket fall måste vi ju gå och kolla in vad som händer.

Vi var också och hälsade på Mama Sebuya. Hon är en riktig Mama med stort M men bara 28, alltså två yngre än mig. Hon har fyra barn varav den äldsta är 14… Vi har lite olika verkligheter. Hon är härlig, alltid glad och med roliga hattar och spelar netball med de andra kvinnorna i Mooni Sports Club. Hennes man är konstnär och det verkar gå ganska bra för dem. Blev bjudna på friterade potatisklyftor, grönsaker, ris och kyckling. Jag hoppade kycklingen men det andra var super smarrigt. Vi gjorde en stor miss som vi borde lärt oss vi detta laget och började äta innan hon hade kommit med vatten att tvätta händerna med. Lätt att glömma eftersom vi använder gaffel… det bringade i alla fall fram en del skratt. På introduceringen i lördags fick jag ris med matoke (mat-bananer) och kokt kål. Det är lite knepigt att äta med händerna men jag börjar få in tekniken. Får jag bröd, chapati eller injera till så är det inga problem nu men bara ris är fortfarande lite svårt ibland vill liksom glida iväg.




I förrgår träffade vi kvinnorna igen. Var bara fyra som dök upp. Dels pga vädret, regnade nästan ända fram till 5 när vi träffas och dels pga att vi skulle prata hur vi ska lägga upp hantverksträffarna. Tydligen har de haft en grupp tidigare som gjort olika saker men sedan inte haft en marknad för det så många är lite tveksamma…Vi får försöka arbeta på det så vi även kan hitta något sätt inte bara tillverka sakerna utan också sälja dem. Dels hoppas jag att vi kan pröva skicka den del saker till Themba och se hur det funkar och dels till andra stället och kanske också olika marknader här? Får se till att det inte blir som sist…Tror att det är ett av de största problemen med alla dessa grupper som startas hela tiden.

Idag ska vi ha lite kontorstid på Mooni Sports Club och även försöka planera så programmet för det stora seminariet vi ska ha i klubben för tjejerna på lördag är klart. Sen ska vi in till stan och handla en del grejer, bland annat ett strykjärn så vi kan stryka pärlplattor som vi ska göra med tjejgruppen sen.
Ska åka till Mbale Tigers på torsdag och tänkte också svänga förbi Oxford då, är på samma sida stan. Var länge sedan jag var där nu.


Här kommer en fin blid på mig och Issa, vår vakt. På vår shoppingrunda köpte vi även underbara paraplyer och en härlig kaffetermos.
Hej svejs!

Jaha, var det kl 10 vi skulle ses

Nu är vi tillbaka från Kampala igen och i eftermiddag börjar vi arbeta på riktigt. Igår gjorde vi fina scheman och planerade vad vi grovt ska göra med tjej- och kvinnogrupperna. Känns bra. Så får vi se om de tycker likadant som oss eller om de har andra önskemål. Har varit med på styrelsemöte nu på förmiddagen i Mooni Sports Club. Det var intressant. Forst kom ingen sa vi hade ett litet informellt mote sen dok plotsligt hela styrelsen upp...African Time...men nu har vi iallafall blivit ordentligt och formellt indroducerade for hela styrelsen och ska fa ga och besoka rektorn pa Nasibisu Primary School dar de har en del av sina sportaktiviteter pa onsdag forhoppningsvis.
Det blir en busy week denna veckan, ser fram emot det.

I Kampala bodde vi första natten på Backpackers. Kan inte rekommenderas. 15 000 USH för en natt i dorm, det är ungefär 60 kr. Ofräscha duschar, toaletter och fuktiga lakan… kanske är lite väl petig men det är rätt dyrt för bara en säng här och då vill jag gärna att det är schysst i övrigt. Dessutom var ägaren otrevlig och verkade rätt bitter, som många av alla dessa expats man möter…

Flyttade till Red Chili, det andra backpacker stället i Kampala, andra natten. Problemet var att det egentligen inte fick plats men Barbara, en maid som Anna känner, fixade så vi fick sova i en cottage. En Sydafrikansk kille som jobbar för Shoprite hade ett sovrum över med två sängar så där fick vi hyra in oss för 20 000 per natt, mycket bättre än dormet. Dessutom kunde vi använda hans internet, tv och kök. Han tog väl hand om oss. Enda lilla abret var att han uttryckte smått rasistiska åsikter. Han var alltså en vit Sydafrikan. Hans kollega bodde i cottagen bredvid och hade en ugandisk flickvän. Han umgicks inte så mycket med dem. Som han sa ”Horses and donkeys dont mix well…” Vad säger man då, vi blev mest tysta…

Vi har också umgåtts en del med våran husvärd Jack. Det känns rätt bra att känna honom, han är schysst och fixar saker åt oss. Frågade om våran spis eftersom ugnen inte funkar och vips så har vi en sprillas ny spis men fungerade ugn. Vi var och tittade på det lägenhetskomplex han bygger i Kampala nu. Det var flott. Utsikt över Kampala och Viktoriasjön men så kostar det 2500 USD per månad att bo där. Han har jobbat för foreign affairs förut och bland annat bott i Stockholm 4 år, Köpenhamn 5 år, sen Rom och Kina. Nu har han privata affärer på g, som det är här måste man se om sitt eget hus, pensionen är ju inte något vidare… Han är glad att det är två svenskar som hyr hans hus. Han berättade att egentligen var det en amerikanare som varit intresserad men när vi ringde så tänkte han let them stay och så fick vi det. Han pratar lite svenska fortfarande och har varit mycket i Täby, min hemort.

Intressant fakta om huset vi bor i: När det byggdes -95 var det de finaste huset i Mbale…så är det kanske inte längre men i alla fall. Dörrar, fönstergaller och madrasserna(!) är importerade från Italien, de ni! Han verkar ha kontakter lite överallt. Var och åt på en ny Kina restaurant vars ägare han hjälpt att starta business i Uganda. Han hade varit på besök och sett hur alla skolbarn gick med böckerna i plastpåsar och börjat importerat billiga väskor och därifrån fortsatt. Det gick rätt bra för honom. Så bara man har en bra ide, kontakter och lite kapital…

En tråkig nyhet. Erik åker hem om två veckor, buhuu… och en glad nyhet, Boris kommer om två veckor, jihoo… Har satt vår vakt/trädgårdsmästare i arbete idag. Min säng knarrar något fruktansvärt. Tom Erik hör när jag vänder mig och stänger man alla dörrar är det tre stycken mellan oss… han håller på att fila och spika och såga… ska bli spännande i natt och se om det blir nån skillnad. Går ju inte att ha det så om jag ska få besök snart…


Puss på er! Kul med alla mail och inlägg till bloggen!! Gör mig mycket glad att höra hur ni har det, skriv gärna mer om vad som händer hemma. Känns som jag har varit borta en evighet men är ju knappt två månader…

Beundrare

I förrgår var en dålig dag. Ibland så bara orkar jag inte vara glad och klämkäck. Vår vakt/trädgårdsmästare/allt-i-allo, Issa, ville vara hjälpsam och tvättade våra skor som stod utanför dörren. Tyvärr tål inte de flesta av mina skor det så flera par blev förstörda… men han menade ju väl så bara att le och gömma dem i garderoben. Han är en skön kille Issa med två familjer och 10 barn i två olika byar. Han pratar inte så mycket engelska men däremot swahili efter 22 år i den ugandiska armen. Tänkte jag skulle försöka träna lite Swahili med honom, än så länge går det trögt.

Sen på väg från Mbale Resort, det enda som kan liknas vid ett hotell av västerländskt snitt i Mbale, så kom det fram en kille och började prata. Excuse me Madame, can we be friends. I always wanted a friend like you. Vad svarar man… sen visade det sig att han tränar småkillarna i fotboll uppe i Mooni så då kunde jag bara säga att vi ses där. Han heter Godfrey och verkar vara rätt bra med barnen. Nyfiken på att med läsa mer om projekten vi jobbar med så gå in på Twigas hemsida http://www.twiga.se/ och kolla in Mooni Sports Club och Mbale Tigers.

På bilderna: Glad praktikat i Mooni / fotbollsträning i Mooni.

Det är lätt att skaffa sig beundrare här, på gott och ont. I förrgår tyckte jag nog mest att det var på ont idag är det mest på gott. Det ju trevligt att folk vill prata med en och är nyfikna på var man kommer ifrån. Det blir bara lite roligt när man får sms och samtal från folk man inte vet att man träffat som förklarar sin kärlek. Vi var och hejade på Sverige mot Ryssland (alla vet ju hur bra det gick…) på Twins där Dalausi jobbar, en härlig men något förvirrad kille… Igår fick jag ett sms från hans kompis som jag inte ens minns att jag träffat: ”hi linda its agreat privillage of i 2 say aword hello 2 u but i love u more The firstday sighted ma eyes onto u i felt falling deep in ocean i need your help please (…)” Det är i och för sig ganska befriande att inte behöva vara så strikt med engelskan men ibland lite svårt att förhålla sig till den typen av sms, om man nu måste det förstås. Han beepade två gånger idag också från ett nr jag inte känner så ringde upp. Blir lite underligt, kan verkligen inte minnas honom…Ska sluta ringa upp okända beepande nr, tycker det är ett otyg…
Dalausi och Erik på Twins.

På eftermiddagen i fredags hade jag ett första möte med tjejgruppen i Mooni (se bilden nedan). Vi pratade lite om vad vi ska göra, fast jag är inte helt säker på hur mycket de förstod. Det är ju samma sak även när man arbetar med svenska ungdomar. Ofta är det först när man börjar med det praktiska arbetet som det klarnar. Så det spelar inte så stor roll just nu, bara kul att ha träffat dem. Tanken är att vi ska arbeta tillsammans med en tjejgrupp i Malmö inom nätverket vilja (http://www.asfaltsblommor.se/) och jag tror det kan bli riktigt kul. Vi i Vilja gav ut en bok i våras där vi skriver om våra egna högstadieupplevelser och en av tankarna med den är att den ska kunna användas i verksamheter som vänder sig till ungdomar. Nu kommer vi tyvärr inte träffa dem på ett tag eftersom vi ska till Kampala i morgon måndag och träffa Göran, en av våra lärare även kallad professorn.

Anna har varit tvungen att åka iväg en ett par dagar och möter upp i Kampala på måndag så jag och Erik har börjat med en fantastisk studie av vilka juicer som passar bäst till den ugandiska specialiteten Waragi för att underhålla oss. Hittills har vi hunnit igenom 11 juicer och Guava leder klart och otippat. Helt fantastisk. Återkommer med resultat när sammanställt och färdigt.

I onsdags var jag och simmade med Gerald, Ordförande och Manager för Mooni Sports Club och en nära vän. Han var a bit scared för att säga det minsta men tyckte han var riktigt duktig för att vara nybörjare. Svårt att flyta bara, stel som en pinne. Men har inte helt avskräck honom från vidare badäventyr i alla fall. Vi ska fortsätta med simträningen. Ganska ovanligt att folk kan simma här. De flesta är precis som Gerald skiträdda för att bada och fattar inte varför de ska.

Satt och tittade på lite bilder från österlen nu på morgonen. Nästan så man saknar det lite. En härlig vårsöndag i gräset med filtar och täcke.

På bilerna: Anna (min med praktikant), Ellen (praktikant i Tanapara, Bangladesh) och jag

Och såhär ordentliga ser vi ut när vi arbetar vid vårt kombinerade skrivbord/matbord. Har börjat skissa på en liten affärsplan…Observera otroligt fina soppan vi gjort. Underbart att kunna laga sin egen mat.

Nu ska jag tvätta lite innan jag går till internet om det slutar regna snart. Sen ska jag nog träffa send-a-cow Moses och fråga hur man egentligen gör om man vill skicka en ko. Erik är mest upptagen med what he would name the cow??


Puss Puss

(är det nån som har tips på hur man får bilderna bra? Även om de ligger snyggt på previewen så hoppar de när jag lägger upp inlägget...kanske inte är det bästa forumt om man vill lägga upp mycket bilder?? Ni får stå ut...)